Sidan fyra i dagens DN är rätt spännande. Först skriver Per Ahlin om demokraternas tre huvudkandidater till USAs presidentval 2008:
På den demokratiska sidan ser det betydligt fräschare ut. Senator Hillary Clinton kan bli landets första kvinnliga president, stjärnskottet Barack Obama den förste svarte. Tidigare vicepresidentkandidaten John Edwards lurar tätt bakom med ett budskap om att få till stånd en nationell sjukförsäkring och att bekämpa fattigdomen. För att uppnå detta är han, vilket inte tillhör vanligheten i amerikansk politik, öppet beredd att höja skatterna.
Och då kan man ju känna att alla tre har något som utmärker dom, en är kvinna, en är svart och en har en reformpolitik. Och något som verkar skilja dom mest rent politiskt är ställningstagandet till Irak:
Skillnaderna i synen på Irak märks också bland partiets presidentkandidater. John Edwards vill omedelbart kalla hem minst 40 000 soldater, Barack Obama förespråkar en successiv reträtt och Hillary Clinton vägrar att fastställa någon tidtabell.
Detta, menar journalisten Michael Tomasky i New York Review of Books, återspeglar också kandidaternas allmänna personligheter, där Edwards är den mest liberale, Clinton den mest försiktiga och Obama någonting där emellan.
Den är Edwards verkar inte helt dum. Inte för att USA nödvändigtvis behöver höja skatterna, men det kan vara en klok idé att sluta spendera över hälften av dom på militära medel, vilket jag skrev om här. Bill Clinton brukar ju räknas som den mest hök-aktigt krigshetsande av USAs alla demokratiska presidenter under senare tid och frugan hans verkar inte annorlunda. Jag är skeptisk. Jag sätter nog mina pengar på Edwards eller Obama.
Längre ner på samma sida finner vi att Per Jönsson tar upp frågan om just Irak:
Nu har vi svart på vitt: USA:s invasion i Irak har lett till en mångdubbling av antalet terrordåd i världen. Så var det ju inte tänkt. ”Genom att slåss mot terroristerna i Irak besegrar amerikanska soldater ett direkt hot mot det amerikanska folket”, sade president George W Bush halvtannat år efter inmarschen i Bagdad.
Men nu visar en ytterst auktoritativ studie att det årliga antalet terrorattacker med dödlig utgång har sjudubblats sedan krigsstarten i mars 2003!
Samma krig som våran kära utrikesminister Carl Bildt har vurmat sig för. Ett vurmande som får vårt manliga språkrör Alexander Chamberland att koka av ilska i Grön Ungdoms senaste nyhetsbrev:
När jag för två veckor sedan läste att Carl Bildt för bara ett par år sedan arbetade som lobbyist för Irakkriget kokade jag. Jag vill inte ha en jävla lobbyist som utrikesminister. Jag är så förbannat jävla trött på att idealismen så ofta ersätts av ekonomiska tabeller. När ett beslut fattas måste man ständigt fråga vilken industri och vilka ekonomiska intressen som ligger bakom med lobbypengar, framförallt i USA, men även delvis i Sverige.
Det är så här kapitalism ser ut när den får verka utan hinder. En reglerad marknadsekonomi har många poänger, men när kapitalismen får fritt spelrum, är det ett system som är djävulens våta dröm. Det är så jag tycker om en ideologi där pengavärden styr, där äganderätt är viktigare än mänskliga rättigheter och där ekonomisk vinst går före människor och miljö. Carl Bildts direkta lobbyism är tyvärr bara en symbol för det kapitalistiska systemet.
Kan inte annat än instämma. Precis som jag skrivit om tidigare så har Carl Bildt sålt ut sig, och det visade sig vara värre än många trott.
Och det kan kännas lite konstigt att vi kanske får en amerikansk president som har en sundare inställning till Irak än vad Sveriges utrikesminister har.
Jag avslutar med att citera en insändare i dagens DN, som ondgör sig över att USA bara tagit emot 500 flyktingar från Irak:
Frågan man måste ställa sig är hur USA ser på alla de människor som flyr från Irak till andra länder än USA: Sverige 9 000 (totalt hela EU cirka 20 000), Jordanien 500 000 – 700 000, Egypten 20 000-80 000, Libanon 20 000 – 40 000 och Syrien 500 000 – 700 000. Det är hög tid för omvärlden att ställa krav på USA att ta såväl ekonomiskt såväl som praktiskt ansvar för vad de ställt till med.
Och detta i en tid då det höjs röster både från USA och från svenskt borgerligt håll att USA borde kräva ekonomisk ersättning från Irak och grannländer för att man ”hjälpt till” och avsatt Saddam Hussein.
Det är galna tider, helt enkelt.