Jag och Maria Ferm skriver i Sourze om att Vattenfall har styrt regeringen – inte tvärt om.
Vi gröna har under många, många år kritiserat Vattenfalls bristande direktiv och miljödåliga investeringar. I en motion från 1994 påpekade De Gröna att de inte begär ”att Vattenfall genomför [De Grönas] politik så länge denna inte vunnit riksdagens bifall. Däremot kan både [De Gröna] och hela riksdagen begära att Vattenfall aktivt arbetar för att genomföra den politik som regering och riksdag beslutat” och att ”Vattenfalls ledning vid otaliga tillfällen i ord och skrift kritiserat de politiska besluten och i sin praktiska politik samverkat med de krafter i samhället som propagerar för ökad energianvändning och för kärnkraft”.
Tyvärr har De Gröna hittills inte haft direkt inflytande över Vattenfall, till skillnad från Maud Olofsson och Centerpartiet som genom närings- och energiministerposterna äger frågan. Det är hög tid att Vattenfall ges nya direktiv om nya, gröna satsningar från en ny, rödgrön regering.
Jag klistrar in min kommentar från Sourze:
Anledningen att Vattenfall släpper ut mer CO2 än Sverige är mycket enkelt: Man har verksamhet i länder som, till skillnad från Sverige, inte har goda natuiga förutsättningar för Vattenkraft och som valt att inte satsa på kärnkraft. Detta val av energimix är det inte Vattenfall som gjort; det är ett politiskt beslut.
Särskilt relevant är det att notera att det är Dalundes och Ferms partikollegor i Tyskland som varit mest drivandet i utfasningen av kärnkraften, en kraftkälla som ur ett livscykelperspektiv är renare än till och med vindkraft när det gäller utsläpp av CO2.
Det är klart att Vattenfall skulle kunna minska sina utsläpp genom att helt enkelt sälja alla sina tillgångar i Tyskland och Polen, men hade det minskat de globala utsläppen? Knappast. Då hade bara någon annan fortsatt driva kraftverken, och med tanke på att Vattenfall är världsledande när det kommer till bl.a. rening av kolkraft (CCS) så är risken överhängande att effektiviseringen av verken skulle komma av sig.