Här om dagen presenterade EU-kommissionen sitt förslag för att bryta energiberoendet från Ryssland, ett paket som går under namnet RePowerEU. Förslaget är ömsom vin och ömsom vatten. Höjda målsättningar för förnybar energi och storsatsning på värmepumpar varvas med förslag om att ersätta rysk gas med fossil gas från Nordafrika, istället för att bryta det fossila beroendet.
Men det största problemet med det här förslaget är finansieringen. Kommissionen vill få in mer pengar i återhämtningsfonden motsvarande 20 miljarder euro genom att auktionera ut utsläppsrätter som annars skulle ha tagits bort från marknaden.
Om priset håller sig, i medelvärde, på 80 euro (priset just nu), skulle det betyda att 250 miljoner ton CO2 skulle släppas ut i EU än vad som varit planerat. Det är mer än fem gånger Sveriges årliga utsläpp av CO2. En underminerar även principen av ETS:en som ett marknadsbaserat instrument, och öppnar upp för ytterligare försvagningar av instrumentet i framtiden.
ETS:en är EU:s viktigaste instrument för att nå klimatmålen, och vi kan inte försvaga den på det här sättet. Detta skulle vara att förstöra principen av Marknadsstablitetsreserven – som plockar ut överskott på utsläppsrätter från marknaden varje år för att se till att trycket för omställning i de handlande sektorerna fortsätter att öka varje år. Det här förslaget försvagar ETS:en och minskar pressen på utsläppsminskningar i våra industrier i en klimatkris, där minskningar av utsläpp även betyder minskat beroende på Ryssland.
Det är helt avgörande att EU bryter med det ryska energiberoendet. Men EU-kommissionens uppgift borde vara att komma med lösningar som samtidigt snabbar på omställningen, inte underminera EU:s mest centrala verktyg i klimatarbetet – utsläppshandeln.
Kommissionen föreslår att vi bryter med Ryssland, men låser istället fast oss i ett ökat kolberoende och förlita oss på gas från andra länder – ofta diktaturer. Samtidigt vill kommissionen dessutom använda intäkter från utsläppshandeln, EU:s skarpaste omställningsverktyg, för att skarva i finansieringen av den nya energisatsningar. Det är helt bakvänt och kommer i praktiken innebära att utsläppshandeln blir mindre klimateffektiv.
Vad borde Kommissionen göra istället? Det har faktiskt tankesmedjan Bellona räknat på. De visar på att vi kan bryta det ryska energiberoendet om vi storsatsar på energieffektivisering och förnybar energi. Det handlar inte minst om att alla de hushåll runt om i Europa som värms upp med rysk gas istället ska värmas upp med värmepumpar – och att den satsningen ska ske i ett ännu högre tempo än vad Kommissionen skissat på. Med en satsning på förnybart och på energieffektivisering i den storleksordning som Bellona räknat på så skulle det då inte krävas någon utökad förbränning av kol eller nya investeringar i gasinfrastruktur.
EU-kommissionen vill gärna få det att låta som att REPowerEU är en hållbar energisatsning som ska ge EU:s klimatarbete en skjuts i rätt riktning. I själva verket är det bara säkerhetspolitik insvept i grönt omslagspapper.
Jag hoppas att Kommissionen inser att deras förslag är feltänkt och skickar tillbaka det till ritbordet. Framtiden är grön och förnybar – fossil gas från Ryssland ska inte ersättas med fossil gas från andra länder.