Det är nu dag sju i Rysslands upptrappning av kriget i Ukraina. Ett krig som redan orsakat stort lidande, många dödsoffer och tvingat omkring miljon människor att lämna sina hem.
Av att allt döma går det trots allt betydligt sämre för Putin än väntat. Inte bara militärt, utan även politiskt. För krig är politik. Jag är inte militäranalytiker, men har som politiker följt konflikten noga och läst många analyser från initierade experter.
Min samlade bild är att den ryska krigsmakten faktiskt trodde att de skulle kunna ta huvudstaden Kyiv på 48 timmar, och att kriget skulle kunna vara över på en knapp vecka.
Den ryska strategin var baserad på att försöka skapa panik i befolkningen och kaos i samhällsapparaten, i förhoppning om att försvarsviljan skulle kollapsa.
Riktigt så har det inte blivit. Istället har den ukrainska försvarsförmågan visat sig vara oväntat stark. President Zelenskyj har blivit en symbol för detta motstånd. Hans raka uppmaningar i sociala medier till såväl den ukrainska befolkningen som politiska ledare i väst och Rysslands egna styrkor har varit avgörande för att stärka moralen och hålla ihop samhället. Det har också varit ett viktigt steg i att få ett övertag mot Putin i informationskriget.
Jag blev själv mycket berörd av President Zelenskyjs tal via videolänk till oss EU-parlamentariker i kammaren under gårdagens extrainsatta möte. Återigen gjorde han tydligt att Ukraina, trots att de just nu betalar ett fruktansvärt högt pris, inte kommer att backa eller sluta kämpa för sin demokrati och självständighet.
Trots flera dygn av strider håller de ukrainska styrkorna ännu Kyiv. Samtidigt verkar den flera milslånga ryska militärkonvoj som hotfullt men sakta rört sig närmare stadskärnan, nu ha stannat upp. Även om vi är många som förstår att huvudstaden med stor sannolikhet i slutet kommer falla, är det en seger varje morgon vi vaknar upp till nyheten om att ukrainarna hållit emot ännu en natt.
Denna morgon har vi också nåtts av dystrare rapporter om att fler stora ukrainska städer, Charkiv, Cherson och Mariopol, nu ska vara omringade av ryska trupper. Zelenskyj själv berättade under mötet igår för oss om hur två missiler slagit ner i Charkiv, på Frihetens torg. Mitt i hjärtat av landets största studentstad, en symbol för ungas ambitioner och framtidstro.
Att navigera bland alla de uppgifter om striderna som når oss är komplicerat. Ukraina förmedlar en bild av att förlusterna är stora för Ryssland och att det ukrainska motståndet står sig. Från många håll kommer också uppgifter om att ryska soldater inte vill strida mot Ukraina och lägger ner vapen.
Att denna bild fått fäste är på många vis bra, dels för att vi hoppas att den är sann men också för att den stärker den ukrainska moralen och underminerar Putin.
Samtidigt får vi inte låta Ukrainas relativa framgång i att hålla de ryska styrkorna stången vagga in oss i en falsk känsla av att kriget kan få en snabb lösning eller att chanserna för Ukraina att gå vinnande ur detta egentligen har ökat. Merparten av de ryska styrkorna har fortfarande inte satts in i kriget.
Men vi kan konstatera att allt pekar på att kriget hittills inte gått som Putin förutspått. Jag är själv även positivt överraskad över att det västliga svaret – framförallt riktad med omfattande sanktioner – har varit så starkt.
Vi har de senaste dagarna sett hur EU slutit upp bakom allt kraftfullare sanktioner, liksom USA och Storbritannien, vilket fått den ryska ekonomin att störtdyka. Igår enades vi i EU-parlamentet i solidaritet med det ukrainska folket bakom en resolution som kraftfullt fördömer Rysslands invasion och Belarus inblandning. Tillsammans kräver vi att sanktionerna mot Ryssland skärps ytterligare och att EU ska minska sitt beroende av rysk olja och gas avsevärt, samt att Ukraina ska beviljas status som kandidatland till EU. Vi uppmanar också EU-kommissionen och EU:s medlemsländer att fortsätta att skicka humanitärt bistånd till Ukraina, men också till de EU-länder som är första anhalt för de som flyr.
Det är svårt att sia om hur situationen kommer att utveckla sig. Min rädsla är att Putin, som gjort sig ovän med stora delar av omvärlden, förlorar allt mer stöd i det egna landet och med stor sannolikhet står ansvarig för en rad krigsbrott, tar till allt dödligare och mer obarmhärtiga vapen mot Ukrainas befolkning. Det kommer redan uppgifter om att klusterbomber och termobariska bomber kan ha använts.
Oavsett vad som händer härnäst måste vi fortsätta göra allt vi kan för att modiga ukrainare, både de som strider och de som tvingats på flykt, ska känna att vi står bakom dem, i solidaritet kampen för frihet och demokrati. Ju längre tiden går, desto dyrare blir kriget för Ryssland och sanktionerna får större effekt. Moralen hos de ryska soldaterna sjunker troligen av att man inte välkomnats som befriare, utan istället beordras begå krigsbrott mot civilbefolkningen i sitt grannland. Samtidigt växer det politiska motståndet på hemmaplan. Vi måste hjälpa Ukraina hålla ut.