Kraftfulla klimatåtgärder beskrivs ofta som skadliga för industrin. Det är fel – förhållandet är det omvända. Exempel från flera håll i världen visar hur en ambitiös klimatpolitik föder industriell innovation och framgång. När Europaparlamentet imorgon den tredje oktober röstar om nya utsläppskrav för personbilar är det därför oroande att ambitionsnivån läggs så lågt. Europeisk bilindustri riskerar att hamna hopplöst efter i ett globalt perspektiv.
Inom EU arbetar ungefär tolv miljoner människor inom bilindustrin. Den står för nästan 4 % av unionens BNP och företag som Volvo och Škoda har enorm betydelse för enskilda länders ekonomi. Dessa företags export bidrar starkt till vårt välstånd. Vi borde arbeta för att det ska gälla även i framtiden.
Samtidigt är vägtransporter en av våra största klimatbovar. De står idag för ungefär 27 % av koldioxidutsläppen inom EU, samtidigt som personbilstrafiken beräknas öka med 23 % till 2030 och hela 42 % till 2050. Detta ställer oerhörda krav på sektorn att få ned utsläppen, och det snabbt. Om vi ska uppfylla Parisavtalets 2-gradersmål krävs nämligen att EU är koldioxidneutralt till år 2050.
Därför måste vi ta krafttag för att fordonsindustrin nu ska börja ställa om. Främst för klimatets skull, men också för industrins egen. Om vi ska nå de globala klimatmålen måste stater världen över börja ställa om från bensinslukande SUV:ar till utsläppsfria fordon. Det innebär att efterfrågan på energisnåla elbilar och hybrider kommer att öka dramatiskt de närmaste decennierna. Det här paradigmskiftet måste europeisk bilindustri vara beredd på.
Otillräckliga utsläppskrav för bilindustrin
För att uppmuntra till en grön omställning inom bilindustrin röstar Europaparlamentet den tredje oktober om nya utsläppskrav för personbilar. Enligt det förslag som ligger ska utsläppen minska med 40 % till år 2030, samtidigt som minst 40 % av alla nysålda bilar ska vara utsläppssnåla eller helt utsläppsfria samma år. Dessa regler ställer ett minimikrav på de minst ambitiösa företagen att agera, men är tyvärr otillräckliga.
I en färsk rapport från det statliga German Aerospace Center konstateras att bensin- och dieselbilar helt måste sluta säljas inom EU senast år 2030. Annars har vi försvinnande små möjligheter att genomföra Parisavtalet. Förslaget om 40 % räcker mot bakgrund av detta inte hela vägen fram. Det krav på en minskning om 75 % som vi gröna drev i förhandlingarna hade varit mer rimligt för att uppfylla 2-gradersmålet. Samtidigt föreslog bilindustrins intresseorganisation ACEA ett mål på enbart 20 %.
En stark ovilja finns bland konservativa och högerpopulistiska politiker att implementera nödvändiga åtgärder för att få igång den gröna omställningen inom transportsektorn. Om det fortsätter på detta sätt går vi mot en klimatkatastrof och den europeiska bilindustrins död.
Det finns tre starka skäl till oro. För det första USA:s och Kinas övertag i elbilsproduktion, för det andra Kinas fullständiga dominans i batteriproduktion, och för det tredje risken för att Europa förlorar sitt teknologiska ledarskap.
Europa halkar efter i elbilsproduktion
Idag producerar Kina ungefär hälften av världens elbilar. De flesta bedömare menar att denna andel kommer öka till nästan två tredjedelar år 2035. Dessa siffror är resultatet av en aktiv politik från den kinesiska regeringens sida, där policyinitiativet “the new energy vehicle mandate” spelar en central roll.
Tydliga politiska målsättningar ger förutsägbarhet om marknadens utveckling, medan förutsägbarhet i sin tur ger investeringssäkerhet. Det ser vi nu exempel på i Kina. Finansinstitutet Berkshire Hathaway investerade för tio år sedan en kvarts miljard dollar i den kinesiska elbilstillverkaren BYD. En tillgång som sedan dess vuxit med mer än 500 %. Till och med europeiska biltillverkare själva föredrar den kinesiska marknaden över den europeiska. Under 2017 investerade de 3,2 miljarder euro i elbilstillverkning i Europa, jämfört med 21,7 miljarder i Kina, en hela sju gånger större summa.
Detta är investeringar som den europeiska bilindustrin är i desperat behov av. I stället hamnar pengarna i Kina. Vilken klimatpolitik vi driver ger effekter på var och om företag väljer att investera. Det är oroväckande att moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater inte tycks ha nått denna grundläggande insikt.
Kinas globala batteridominans
I takt med att elbilar tar större marknadsandelar globalt kommer efterfrågan på batterier att öka markant. Därför är det oroande att EU även här är hopplöst efter. Inom ett par år kommer Kina ensamt att producera 3 gånger mer batterikapacitet än resten av världen tillsammans, och 20 gånger mer än EU. Dessa siffror borde göra oss mycket oroliga.
Planerad och existerande produktion av batterikapacitet i världen.
EU-kommissionen beräknar att de utsläppskrav på 75 % som vi gröna drev i förhandlingarna, i kombination med satsningar på europeisk batteriproduktion, skulle skapa 221 000 jobb inom EU till 2030. Med de utsläppskrav som nu röstades igenom – utan att en europeisk batteriproduktion kommer igång – beräknas i stället den europeiska bilindustrin förlora 12 000 jobb till 2030.
Konservativa politiker som vurmar för ekonomi och tillväxt måste börja inse att det är gröna jobb som är framtiden – och att de inte dyker upp från intet. Om vi ska kunna skörda frukterna av den gröna omställningen krävs en radikal klimatpolitik och ett tydligt politiskt ledarskap. Att det enbart är vi gröna som tycks begripa det är för mig oförståeligt.
På väg mot klimatkatastrof och ekonomisk osäkerhet
Sammantaget innebär detta att Europas fordonsindustri håller på att förlora sin dominerande ställning globalt. I takt med att storskalig tillverkning av elbilar och deras komponenter expanderar ytterligare i USA och Kina kommer produktionskostnaderna där att sjunka. Samtidigt som ländernas betydande satsningar på batterier, bränsleceller och andra komponenter innebär att nya, banbrytande innovationer på området med största sannolikhet kommer att ha sitt ursprung där, snarare än i Europa. Kina räknas redan nu som världsledande när det gäller batterier, och inget tyder på att den positionen är i fara.
Argumenten mot ambitiösa klimatmål brukar handla om att den ekonomiska tillväxten hotas, att vi inte har råd att gå för snabbt fram. Det blir alltmer uppenbart att det inte är sådana mål som hotar våra samhällens framtida välstånd, utan snarare en innehållslös klimatpolitik tom på verkningsfulla åtgärder.
Bara om vi tar klimatutmaningen på allvar, och implementerar de åtgärder som den kräver, kan vi lyckas med den gröna omställningen och undvika en global klimatkatastrof. Samtidigt som vi då också skapar förutsättningar för en klimatsmart europeisk bilindustri som håller för framtiden.