Omröstningen i parlamentet handlade om ETS:ens fjärde period 2020-2030. Detta var det första testet för EU när det gäller att leva upp till målen i Paris-avtalet. Beklagligt nog kan man inte beskriva omröstningen som något annat än ett stort misslyckande för klimatet.
Inför omröstningen hade flera gröna segrar gjorts i miljöutskottet, där vi lyckades få till en bred kompromiss mellan konservativa EPP (där M och KD ingår), ECR, Socialdemokraterna, Liberalerna och vi gröna deltog i. Överenskommelsen var långt ifrån perfekt, men skulle ändå ta flera viktiga steg mot en ETS som är i linje med Parisavtalet.
De viktigaste punkterna från miljöutskottets slutbetänkande:
- En ökad linjär reduktionsfaktor om 2,4% procent istället för de 2,2% som kommissionen föreslår. Skillnaden innebär utsläppsminskningar om ca. 44 miljoner utsläppsrätter. (Detta kan jämföras med Sveriges årliga utsläpp på 53 miljoner ton).
- Att cementindustrin inte längre ska få gratis utsläppsrätter, utan börja betala för sin klimatpåverkan. Detta handlar om ca. 1 miljard utsläppsrätter över tio år. Med ett beräknat framtida pris på 20 euro per utsläppsrätt skulle detta innebära 20 miljarder euro i ökade intäkter, som kunde ha finansierat gröna investeringar i hela EU.
- Dubblera upptaget till marknadsstabilitetsreserven under kommande period första fyra år (Innebär att faktiska utsläppsrätter tas ur systemet). Detta kan låta kryptiskt, men är ett kreativt sätt att driva upp CO2 priset från dagens låga nivå.
- 1 miljard utsläppsrätter skulle annulleras från Marknadsstatibilitetsreserven. Detta motsvarar ca 20 gånger Sverige årliga utsläpp.
Det kan låta som att det inte är så stor skillnad mellan 2,2% och 2,4%, men över tid får det stora konsekvenser. Enligt beräkningar från konsultföretaget Thomson Reuters skulle en reduktionstakt på 2,4% leda till att priset på en utsläppsrätt nästan dubbleras jämfört med kommissionens förslag. Här kan man i grafen se skillnaden i prisprojektion mellan kommissionens förslag på 2,2% och miljöutskottets förslag på 2,4%.
Slutresultatet från plenumomröstningen innebär att förslaget om dubblerat upptag till marknadsstabilitetsreserven samt en annullering utsläppsrätter från MSR:en godkändes, medan Cementindustrin fortsätter få gratis tilldelning: gratis utsläppsrätter som över tioårsperioden är värda flera miljarder euro. Den linjära reduktionsfaktorn förblir 2,2, vilket gör det omöjligt för ETS:en att uppfylla Parisavtalet.
Enligt oss hade det krävts en minskningstakt på 2,8% för att på riktigt vara i linje med Paris-avtalet. 2,4% är ett gränsfall om man klarar det nedre spannet av Paris-målet. Men hur man än vrider och vänder på det, så är det omöjligt att nå målen i Paris-avtalet med en linjär reduktionsfaktor på 2,2%.
Omröstningen för slutförslaget i parlamentet föll så att 379 röstade ja, 263 röstade nej och 57 avstod. Av de svenska röstade KD, M och L för förslaget. MP, S, Fi och SD röstade mot. Märkligt nog lade V ned sin röst.
Att ETS:en inte uppfyller Paris-avtalet är alarmerande och skickar mycket problematiska signaler till omvärlden. Om EU, som var drivande bakom Paris-avtalet, inte tar sikte på att uppfylla dess klimatmål – varför ska då resten av världen göra det?
Dessutom är det oroande att inte heller den icke-handlande sektorn klarar av omställningen i den takt som förväntas. Med anledning av detta är det ännu viktigare än tidigare att anstränga sig hårdare för att hitta nya verktyg att klara klimatåtagandena då ETS:en nu är bakbunden till följande översyn.
Nästa steg:
Företrädare för parlamentet kommer, när rådet (medlemsländerna) enats sinsemellan, att sätta sig kring förhandlingsbordet för att nå en slutöverenskommelse. Rådet förväntas vara klart med sin position mot slutet av februari. Så än är inte allt förlorat. Sveriges regeringen kan fortfarande driva en ambitiös position i rådet.