Nu är det tre år sedan EU beslutade om “The Swedish Proposal”, den stora reform av handeln med utsläppsrätter som Miljöpartiet lyckades driva igenom i ministerrådet. Det här är antagligen den största framgången Miljöpartiet haft någonsin – i synnerhet vad gäller att minska mängden klimatutsläpp, vilket såklart är helt avgörande i klimatkrisens elfte timma. När vi lyckas genomföra konkreta reformer som höjer priset på koldioxid och snabbt bidrar till att fasa ut kolkraft runt om i Europa ska vi vara stolta. samtidigt måste vi ta ledartröjan och inte nöja oss – hur ska vi fortsätta utveckla den här viktiga reformen?
Nu är det dags att blicka tillbaka och se hur det gått – men också att påbörja arbetet med nästa reform.
Vad är utsläppshandelssystemet?
EU:s enskilt viktigaste instrument i klimatpolitiken är utsläppshandeln. Det är den europeiska motsvarigheten till en koldioxidskatt, men istället för en skatt på utsläpp är det ett handelssystem. Det fungerar så att EU har begränsat hur många utsläppsrätter det finns, det vill säga hur mycket koldioxid som får släppas ut av industrin och energiproducenterna. Utsläppsrätterna auktioneras därefter ut till industrin och energiproducenter, vilket gör att det är marknaden själv som sätter priset. Därefter kan aktörerna själva köpa och sälja utsläppsrätterna på en marknad.
Är det dyrt att köpa utsläppsrätter så är det dyrt att släppa ut. Men det betyder också att det blir ännu mer ekonomiskt att ställa om, bort från fossila bränslen i industrin. Prisutvecklingen för utsläppsrätter bidrar därför till att fasa ut kol, olja och fossil gas ur hela ekonomin.
Tänkvärt är att eftersom att EU ETS är ett marknadssystem agerar det inte bara på tillgång och efterfrågan här och nu, utan också på prissignaler och förväntningar kring den framtida utvecklingen. Om bolag i behov av utsläppsrätter gör en bedömning av att priset kommer stiga på tio års sikt så blir de mer benägna att ställa om under samma tidsperiod.
Det finurliga är att det inte är vi politiker som satt priset. Istället har vi satt upp ramarna för ett handelssystem där alla de aktörer som behöver utsläppsrätter själva sätta priset. Systemet har haft sina kritiker genom åren, men nu visat att det faktiskt fungerar. När priset nu stiger, så driver det på utvecklingen. Men mer om det om en stund.
Vad gjorde vi med The Swedish Proposal?
Utsläppshandelssystemet har funnits sedan 1 januari 2005, och reformerats ett antal gånger. Inför reformen förra mandatperioden så låg priset på utsläppsrätter på 5 euro per ton. Detta låga pris på utsläppsrätter gjorde att systemet inte gav nödvändiga incitament för industrin och energiproducenterna att ställa om.
Under förra mandatperioden skedde långdragna förhandlingar om att förändra EU ETS för att få det att fungera bättre. Lite förenklat kan man säga att jag och andra progressiva i EU-parlamentet fokuserade på att minska tilldelningen av nya utsläppsrätter. I ministerrådet slogs Sveriges regering via klimatminister Isabella Lövin både för att en större andel av utsläppsrätterna skulle överföras till reserven (MSR) och att utsläppsrätterna där skulle kasseras när de översteg en viss nivå.
I ministerrådet så var det senare den reform som bar Sveriges signatur och i rådet kom att kallas “The Swedish Proposal. Detta är antagligen den största – och viktigaste – reformen för att göra det dyrare att släppa ut koldioxid och vår svenska klimatminister Isabella Lövin spelade en avgörande roll i förhandlingarna i rådet.
Det svenska förslaget – The Swedish Proposal – innehöll alltså två viktiga förslag. Låt oss kort förklara dem lite närmare.
För det första dubblerades antalet oanvända utsläppsrätter som överförs till reserven varje år till 24%. Reserven har inte funnits med från början, utan är ett tämligen nytt instrument där en viss mängd oanvända utsläppsrätter plockas ut ur systemet. Från början plockades 12 procent av de oanvända utsläppsrätterna bort, något som Isabella Lövin alltså lyckades dubblera.
För det andra infördes ett tak för hur många utsläppsrätter som totalt får finnas i reserven. Om mängden utsläppsrätter i reserven översteg antalet utsläppsrätter som auktionerats ut året innan, så ska de kasseras och helt tas ut ur systemet. Detta innebär enligt flera olika beräkningar att 2,4 till 3 miljarder ton koldioxid kommer att försvinna. Det motsvarar hela 50 gånger Sveriges årliga utsläpp! En enorm klimatvinst – i nivån att den överskuggar nästan allt annat klimatarbete som gjorts i Sverige på decennier.
Tack vare det svenska förslaget har utsläppshandeln nu blivit ett effektivt instrument för att minska EU:s utsläpp. Sedan maj 2017 har priset på att släppa ut koldioxid inom EU ökat sexdubbelt – och det är bara början. Många bedömare pekar på att priset kommer att dubbleras jämfört med dagens toppnivåer inom bara några år.
Vad har hänt?
Innan reformen låg priset på utsläppsrätter länge på runt 5 euro per ton. Efter att Ministerrådet och EU-parlamentet beslutade om reformen av utsläppshandelssystemet – inklusive The Swedish Proposal – så ökade priset successivt under 2018 och 2019 och låg till slut på över 20 euro per ton. Sent i höstas 2020 ökade priset ytterligare och slog nu rekord, när det passerade 30 euro per ton. I januari 2021 slog vi nya rekord när priset passerade 35 euro per ton. Några veckor senare, i början av februari 2021, är vi uppe på 39,8 euro per ton koldioxid och kan när som helst passera 40 euro-gränsen.
Kritikern kanske skulle säga att viktiga delar av reformen som gjordes förra mandatperioden fortfarande inte trätt i kraft. Det är sant – men marknaden svarar inte bara på priset här och nu – utan även på förväntningar kring priset. Bedömer man att det kommer vara väsentligt dyrare att släppa ut om tre, fem eller tio år så påverkar det kalkylen – ska man fortsätta vara beroende av fossil energi eller ska man göra investeringar för att bli förnybar och vara en del av den gröna omställningen?
Men självklart påverkar även andra faktorer. Under de här senaste åren har EU kommit överens om nya klimatmål som kommer skärpa klimatpolitiken ytterligare, och marknaden förväntar sig att det är en anpassning till de nya klimatmålen som kommer att ske när vi nu ska reformera utsläppshandelssystemet på nytt. Dessutom påverkar det att Joe Biden blivit USAs nya president, eftersom att världsmarknaderna förväntar sig att det kommer bli dyrare att släppa ut och billigare med förnybart även i USA. USA är det antagligen viktigaste landet för världsekonomin och har stor betydelse för den globala ekonomiska utvecklingen, inklusive för priset på kol och fossilgas globalt.
Skärmdump som visar prisutvecklingen från 1 januari 2010 till idag från https://ember-climate.org/data/carbon-price-viewer/
Nästa steg: Begränsa antalet utsläppsrätter mer och inkludera sjöfart och flyg
Nu närmar vi oss alltså en ny reform av EU ETS. Det är ett arbete jag ser fram emot mycket och kommer prioritera att vara en aktiv del av. Även om Kommissionens nya förslag ska presenteras först i sommar så vet vi redan lite om vad de kommer att föreslå.
Framförallt förväntas tilldelningen av utsläppsrätter, det vill säga hur många utsläppsrätter som tillförs i systemet och auktioneras ut varje år, att anpassas till EU:s nya klimatmål. Vi ska nå nettonollutsläpp 2050 och en 60 procentig utsläppsminskning till 2030. Det kommer kräva att tilldelningen av utsläppsrätter minskas ytterligare jämfört med den förra reformen.
Dessutom kommer EU ETS utökas till nya sektorer. idag omfattas bara en liten del av flygresorna av utsläppshandeln och sjöfarten inte alls. Här kommer det att göras förändringar, även om vi inte vet fullt ut vad kommissionen planerar. Tyvärr finns gamla internationella överenskommelser om hur flyget beskattas som ställer till det och är ett problem.
Dessutom har EU-kommissionen lyft förslaget om klimattullar (carbon boarder mechanism). Tidigare har det alltid funnits en viss risk för koldioxidläckage. Det innebär att produktion flyttar till andra länder eller kontinenter när klimatpåverkan börjar prissättas bättre på en viss plats. Om produktionen sker någon annanstans, men med samma fossila produktionsmetoder, är klimatvinsten begränsad. Klimattullar innebär att en vara får betala för sin klimatpåverkan när den förs in i EU.
Det finns många möjliga utformningar av klimattullar. Antingen kan import inkluderas i det befintliga handelssystemet, eller så införs separata klimattullar. Det är också sannolikt att det i ett första steg kommer omfatta främst produkter som stål, cement och aluminium. Redan nu pågår lagstiftningsarbetet i EU-parlamentet om klimattullar, men den här reformen kommer vara en faktor när utsläppshandeln reformeras.
Vi kan alltså förvänta oss att det blir dyrare att släppa ut koldioxid i EU framöver, även om vi inte vet exakt hur långt Kommissionen är beredda att gå eller vilken linje det kommer finnas stöd för i ministerrådet och i EU-parlamentet. Just nu, med ett pris på över 30 euro per ton koldioxid, så fasas kolkraften ut i högt tempo runt om i Europa. Ett marknadsbaserat system blir avgörande för den gröna omställningen, och då “behövs” inte separata beslut med stoppdatum för kolkraften. Men med ett pris på över 50 euro per ton koldioxid så förväntar sig ekonomerna att det kommer bli lönsamt att fasa ut även fossilgas inom Europas industrier. Och vid ett pris på upp emot 80 euro per ton koldioxid så kan vi förvänta oss att all fossilt tillverkad vätgas ersatts med förnybart producerad vätgas. Priset på utsläppsrätter är helt enkelt avgörande för den gröna omställningen, i synnerhet i industrin.
Nu börjar det här spännande arbetet med den nya reformen. Jag ser fram emot att ta en aktiv roll och kommer att återkomma med konkreta förslag på reformering av EU ETS under våren. För att klara klimatkrisen kommer vi behöva använda utsläppshandeln som ett tydligt verktyg för att fortsätta minska utsläppen. Och för att lyckas med det kommer det krävas politisk handlingskraft och klimatansvar i både kommissionen, rådet och EU-parlamentet.