Valspurt i Berlin

 

För ett par veckor sedan var det val i Tyskland. Jag har följt de tyska grönas utveckling i flera år och ville se slutspurten för det som kommit att bli en historisk valrörelse med egna ögon.

Vi hoppade på morgontåget från Bryssel och anlände till en av mina favoritstationer – Berlins central – på onsdag eftermiddag. Det skulle bli ett par intensiva dagar av möten, kampanjande och valvaka med vårt tyska systerparti. 

Den tyska valrörelsen var en berg- och dalbana av historiska proportioner. Aldrig tidigare har Die Günen gått så bra i opinionen som under våren 2021. Plötsligt hade de gröna gått om Merkels eget parti liksom socialdemokraterna, och var under en period Tysklands största parti i mätningarna. Denna rekordpopularitet blev som väntat svår att bibehålla när valrörelsen gick in i sin slutfas, men turerna var inte slut där. Kristdemokraterna CDU fortsatte tappa stöd i rekordtakt medan socialdemokratiska SPD seglade upp som det nya trygga alternativet för tyskar som inte attraherades av Merkels efterträdare, men ändå ville bibehålla den stabilitet som Merkel i decennier representerat.

Det var minst sagt spännande dagar som väntade och ett sista krafttag för de gröna, som trots allt gjort sin bästa valrörelse någonsin och väntades bli kungamakare i i regeringsbildningen.

Vårt första stopp på resan blev en guidad tur i förbundsdagen – en en vacker byggnad med lång historia i hjärtat av staden. För en politiknörd som jag själv är det alltid lika kul att få se och jämföra olika länders parlament och system. Just det tyska urskiljer sig exempelvis på grund av att antalet mandat varierar från ett val till ett annat, men kanske allra mest på grund av sin intensiva 1900-talshistoria. 

 

 

På torsdag eftermiddag bar det av till en av resans höjdpunkter – Annalena Baerbocks sista kampanjmöte i sin egen valkrets, Potsdam strax utanför Berlin. Jag var inbjuden av min vän och kollega här i EU-parlamentet – Ska Keller. det var underbart att få delta vid ett politiskt kampanjmöte igen. Att se människor samlas för att ta del av politiken, sitta tillsammans för att lyssna och diskutera. 

 

 

Det var ett väldigt inspirerande möte och jag slogs särskilt av hur nära det kändes – Annalena tog frågor och talade direkt med unga i publiken, scenen var rund och låg, och kändes väldigt inbjudande. Jag tar med mig många intryck från denna resa som jag är säker på att vi gröna i Sverige får användning av framöver. 

Min tyska är inte direkt flytande men det var ändå oväntat lätt att hänga med i Annalenas resonemang. Ett stort fokus, utöver miljö och klimat, låg på välfärdsfrågor, barnfattigdom och social rättvisa. Det blev tydligt att de gröna i Tyskland verkligen är ett brett parti med stor trovärdighet i många frågor hos väljarna. 

Det är intressant att dra paralleller mellan de tyska och svenska gröna – våra partiprogram är snudd på identiska men utifrån uppfattas partierna väldigt olika. De gröna i Tyskland har, istället för att som Miljöpartiet ständigt fastna i en politisk dragkamp mellan vänster och liberala, miljörörelsen och industrin, lyckats hitta en balans. Die Grünen attrahera en allt bredare väljarskara – från fackföreningsrävar till småföretagare och har dessutom lyckats få med sig klimatrörelsen med Luisa Neubauer i spetsen. Samtidigt som det går bättre för de tyska gröna i opinionen har svenska Miljöpartiet lyckats göra större skillnad för klimatet genom sin regeringsställning. 

Detta och mycket mer djupdyker vi i, i rapporten ”Den Gröna vägen uppåt” som vi lanserade under fredagen innan valet. Rapporten ställer sig frågan:Varför går det egentligen så bra för de tyska gröna, medans Miljöpartiet i Sverige står och stampar kring fyra procent? och är framtagen tillsammans med Simon Källman som tidigare forskat om nichepartier vid Göteborgs Universitet och idag arbetar i Sveriges Riksdag. 

Efter morgonlanseringen av rapporten bar det av till dagens första möte – vi skulle prata tåg. Att koppla samman Europa och göra det lättare att ta sig runt kontinenten med tåg är ju en hjärtefråga för mig, så på plats i Berlin passade vi på att både träffa företrädare för statliga Deutsche Bahn och samlingsorganisationen för Tysklands privata tågföretag. 

Vid lunch var det dags att slänga i sig en snabb currywurst på väg till ett helt annat, och mycket större möte – nämligen den första stora fysiska klimatstrejken efter pandemin. Det var härligt att vara på plats med så många förändringstörstande människor i alla åldrar. I Berlin var vi tiotusentals som samlats för att demonstrera. Fridays for Future var huvudorganisatör och bland de viktigaste budskapen fanns krav på att stoppa de fossila utsläppen, öka takten i den gröna omställningen och att världen måste ta klimatkrisen på allvar. I myllret lyckades vi hitta ett par gröna kollegor. Bland annat Michael Kellner, en nyckelfigur i Die Grünen och partiets borgmästarkandidat till Berlin, Bettina Jarasch.

 

 

Dagen därpå, lördag, var den sista kampanjdagen i Tyskland. Vi gav oss ut för att stötta Die Grünens sista krafttag innan tyskarna gick till valurnorna. Berlins gröna toppkandidater hade samlats för ett sista torgmöte i stadsdelen Mitte. Vi passade på att dela ut flygblad, prata med kandidaterna och försöka förstå talen på tyska. 

 

 

På eftermiddagen mötte jag även upp Simon Källman för en Facebook Live om vår rapport. Ni kan se den här även i efterhand. 

På valdagen kampanjar man inte i Tyskland utan går och röstar i lugn och ro, så vi passade på att ge oss ut i på en guidad cykeltur genom den soliga staden. Berlin är verkligen fascinerande, historien får samexisterar med nutiden. Spår av muren mellan Öst- och Västtyskland, spår av andra världskriget och förintelsen finns överallt. Även om vissa epoker nu byggts undan mer än andra, är det som att röra sig i en levande historiebok. 

På eftermiddagen tog vi oss vidare till Svenska ambassaden för att lyssna till ett panelsamtal om valet och invänta de första preliminära resultaten.

Efter att de första siffrorna ramlat in tog vi oss vidare till de grönas lokala valvaka i Mitte. 

 

 

I ett gammalt fabriksområde – i äkta Berlinmanér – hade de lokala gröna samlats för att invänta resultaten. På TV-skärmar kunde man följa en lång direktsänd debatt mellan partiledarna där de resonerade med varandra om valresultatet och det politiska läget. Med utgångspunkt i det svenska debattläget var det chockerande att se hur politiskt moget samtalet var i jämförelse med Sverige, där vi mest slår varandra i huvudet med talepunkter. Tyskland kändes som ett Sverige för vuxna.

Som ni nog redan vet fick vi inget tydligt resultat denna kväll. Men de tyska hade ändå skäl att fira – med nära 15 procent av rösterna blev det en fördubbling mot tidigare valresultat och siffror alla europeiska gröna skulle vara stolta över. 

 

 

De gröna lyckades inte bara öka sitt mandat kraftfullt – de blev också kungamakare – och har de senaste veckorna fått en helt avgörande roll i Tysklands regeringsbildning. 

Det återstår att se vilken koalition som kommer att styra landet de kommande åren. Men en sak är säker – med gröna vid regeringsbordet skulle hela Europas förutsättningar för att klara klimatomställningen förbättras. Vi håller tummarna.